Bli medlem
  • Relationsekonomi : Om forumet - Page 5

Relationsekonomi

Här kan du komma med förslag på nya kategorier eller andra frågor som berör forumet
Mirjam

Re: Relationsekonomi

Inläggav Mirjam » tor 20 dec 2018, 08:12

Hej, Odivia

och tack för ditt inlägg. Det var jätteintressant att läsa genom det. Inte trodde jag att vårt familjemönster även kan ha lite mer svenska rötter (nu menar jag inte understryka kulturskillnader eller gå in på svensk/invandrardiskussioner, långt ifrån). Jag har nämligen trott att vår inkomstfördelning eller min familjs inkomstfördelning bottnade i det faktum att vi faktiskt var utlänningar och levde inte efter de inhemska principerna, men du bevisade att jag hade tänkt fel.

Jag likt du har också lärt mig en massa nyttigt från mina föräldrar. Mycket av min lärdom handlar om pengar men ännu mer om kärlek kombinerad med pengar. Även om jag valde att sköta min nuvarande ekonomi med min sambo på ett mer jämlikt sätt där alla bidrar med sitt så tror jag djupt och innerligt att andra fördelningsformer är möjliga bara båda håller med dem, vill få det att fungera och framför allt älskar varandra. Jag vet att det låter banalt (allt som handlar om kärlek låter lite så nuförtiden) men det är min åsikt.

Mitt tidigare inlägg lade jag upp för att visa att det finns andra sätt att sköta sin ekonomi på, sätt som kanske ser lite oförmånliga ut beroende på vem som läser. Med oförmånliga menar jag att det endast är en i familjen som tjänar pengar och inkomsttagaren tror jag ofta känner en stor press på sig. Press i att behålla jobbet, stress över en eventuell arbetslöshet och så vidare. Är man själv om att försörja en familj är ju pressen stor. Samma gäller även risken. Om den enda inkomsttagaren förlorar jobbet så riskerar familjen mer än om båda jobbar. Det är nackdelar som man måste var införstådd med när endast den ena jobbar.

Trots de riskerna tror jag stenhårt på att det kan fungera om båda två vill ha det så.
@Odivia, jättebra ekonomiplanering. Det är första gången jag hört om en sådan fördelning men den låter ju super. En tar hand om det dagliga i form av matkostnader och kanske hyra medan den andra sparar för de stora sakerna som hus och dylikt. Så kul att ni kommit på ett sätt som fungerar för båda två. Och du har ju så rätt som säger att din man får unna sig fina saker ibland, det är ändå han som tjänat ihop pengarna.
Önskar er lycka till! Har du mycket kvar att spara tills ni kan köpa något eget? Hoppas du inte misstycker att jag frågar.

Surmupp

Re: Relationsekonomi

Inläggav Surmupp » fre 21 dec 2018, 14:05

Varje gång jag läser den här tråden känner jag att jag vill skriva mer om känslor än om pengar för att jag tror stenhårt på det här: Finns det ingen stark kärlek att bygga en relation på så kommer ingen relationsekonomi att fungera. Det är första gången jag bestämde mig för att själv skriva, tills idag har jag bara läst.

Tyvärr skriver jag detta ur min egen erfarenhet. Jag vet att det redan är många som delat med sig sina egna erfarenheter (vissa beskrev dem i detalj medan andra lite mer allmänt) men det känns som att jag också kan säga lite om mitt eget liv.

För mig har relationer dessvärre aldrig funkat oavsett hur vår relationsekonomi varit. 50/50 eller separata konton eller vad det nu kan vara. Det känns som att jag försökt det mesta, får kanske sätta mig och tänka efter alla pengafördelningar jag provat. I slutändan vad spelar det för roll vem som betalar när det skiter sig? Ja, visst spelar det lite roll för om man pröjsat all mat och hyra och man går ensam trots det så är det rätt surt men i det stora hela spelar det mindre roll. Tror att det var en annan kille som skrev om detta tidigare, hade samma problem som jag. Nåväl, för att fatta mig kort så har jag i princip aldrig lyckats behålla ett förhållande.
I vissa fall tänkte jag att ifall jag är lite mer generös än vanligt så kan det ju funka, men icke. Samma sak händer när jag delat kostnaderna 50/50. Här måste jag påpeka att jag inte haft speciellt rika tjejer så jag har inte upplevd några klasskillnader som någon beskrev lite tidigare i tråden.
Just på grund av min erfarenhet häpnar jag över berättelser som liknar Mirjams. Hur går det egentligen till? Hur funkar en familj där bara den ena jobbar? Här går jag, en frisk helt normal kille, tjänar ok, sportar (ja, jag är väl en medelklassig svensk) och så får jag inte ihop det med någon medan andra lever tillsammans i flera år under hårdare förhållanden. För att rätta mig om jag tänker fel men det är ju mycket svårare och mer riskabelt när endast den ena jobbar.

Visst har jag också tänkt att det kan ju vara fel på mig eller så faller jag bara för fel tjejer. Jag vet inte….

Stickan

Re: Relationsekonomi

Inläggav Stickan » tor 03 jan 2019, 16:31

Jag beklagar, Surmupp. Detta inte vara så kul. Jag vet inte vad jag ska säga, men jag håller med om att det måste finnas riktig kärlek från början - annars kan man ju bara skriva på ett kontrakt och SR det som en av många andra förhandlingar.
Men jag ska berätta en sak som jag hörde mina föräldrar säga: ”Vi växte upp under en tid då man lagade det som gick sönder. Er värld går ut på att slänga och köpa nytt.”
Det var så sant - går det hål på mammas blus sätter hon sig med nål och tråd och syr små små stygn för att fixa det. Det är fint arbete, det tar tid, och hon är stolt över det. Det gör inte jag - skjortan åker i soporna direkt och blir ersatt så fort som möjligt, jag har inte tid att sitta och plita. Det var ett väldigt chockande moment för mig när jag upptäckte att jag behandlar mänskliga relationer på samma sätt... gick något fel, kanske man försökte klistra ihop det men när det drog ut längre än man hade räknat med tröttnade man och gjorde slut, prövade igen med någon annan. Det är extra tärande när båda tröttnat, båda har samma inställning. De har tur som hittar en partner som är lika bestämd som de själva att inte låta något komma i vägen för kärleken. Det är de som firar sina 50 år som gifta eller vad det kan vara. Det ör de jag tror på.
Sen finns de också de som fejkar för att lura andra, men de får sin betalning fullt ut i ensamheten och tomheten de känner när dagen är slut och de är ensamma med varandra. De tycker jag synd om.

Surmupp

Re: Relationsekonomi

Inläggav Surmupp » fre 04 jan 2019, 08:18

@Stickan, tack för din post.

Din mamma är onekligen väldigt klok. Så bra sagt - ”Vi växte upp under en tid då man lagade det som gick sönder. Er värld går ut på att slänga och köpa nytt.” Måste citera här för att tanken var så perfekt. Det passar verkligen in i det vi pratar om.

Mina mor och farföräldrar hade den inställningen och visst hade de långa äktenskap och höll fast vid varandra.

Idag är det som du säger, Stickan, har man en tröja eller blus som gått sönder slänger man den i sopporna och köper en ny. Nu vet jag inte ifall jag har samma inställning till mänskliga relationer (bra att du tänkt på det och kommit fram till hur du funkar) men det är utan tvekan något jag ska sätta mig och tänka på.

I nuläget när jag skriver det här inlägget känns det som att jag kanske inte riktigt har den ställningen, att avsluta relationen när man tröttnat på den men som sagt måste jag verkligen tänka efter och minnas hur jag hanterat mina förhållanden. Visst har jag också haft tillfället då jag bara blev less och gjorde slut och provade med någon ny men är det en trend hos mig eller ett beteende jag håller fast vid?

Jag precis som du Stickan avundas människor som har långa äktenskap och undrar hur de får ihop det både känslo- och pengamässigt. Nu lever inte mina mor och farföräldrar länge så jag kan ju inte fråga dem men lite av ett svar fick jag från din post. De lagar det som gått sönder, är stolta över det och fortsätter vidare. Vår generation är van vid att saker och ting händer snabbt, man ska bli kär, flytta ihop, få det att funka. Aldrig tar vi oss tid att stanna till och bedöma ifall det här passar oss eller inte. När man inte längre är nykär, när vardagen knackar på dörren så bestämmer man sig oftast för att det här inte är lika roligt länge och gör slut. Så har jag sett många kompisar göra och då spelar det ingen roll hur man fördelat ekonomin när man aldrig egentligen vill jobba för att få ett fungerande förhållande.

Jag har försökt att inte vara sådan och därför har jag i vissa fall, som jag beskrev i min föregående post betalat lite mer när jag varit sambo. Har alltid sett det som nån sorts kompensation eller försök att få det att fungera. Det är mitt sätt att sy en blus med hål i men som sagt funkade det inte för mig.

Precis som du Stickan tycker jag synd om människor som känner sig ensamma när natten faller, jag är ju en av dem har jag en känsla av..

Mirjam

Re: Relationsekonomi

Inläggav Mirjam » fre 04 jan 2019, 08:27

@Surmupp, vad trist allt det här låter. Speciellt den sista meningen där du skriver att du är en av de ensamma människorna. Fy...

Efter att vi skrivit så mycket om känslor så borde vi kanske lägga till ytterligare ett alternativ som löser eller kan lösa vår relationsekonomi och det är:

- Hitta en partner som delar ens åsikter om förhållanden och livet i helhet. Utan dessa kan man inte får ihop det oavsett hur man delar på sina pengar.


Tyckte också mycket om vad Stickans mamma hade sagt. Det är så välformulerat och är något som även mina föräldrar lever efter. Det kan ju vara orsaken till att de fått det att fungera, vad vet jag.

Här är den rätta platsen att berätta att jag fungerar lite som Stickan. Har jag en T-shirt som gått sönder så bryr jag mig inte om att laga den. Är hålet stort åker den direkt till sopporna, är det bara något litet som inte syns så ger jag den till Röda Korset. Oavsett var min T-shirt hamnar så lägger jag varken tid eller kraft i att laga den. Det är väl kanske det som är problemet med dagens generationer. Vi tar oss inte tid att laga något, utan köper hellre något nytt oavsett om det handlar om kläder eller människor. Nu kan man ju inte köpa en människa men man lever efter den principen. Funkar det inte, blir man hellre ihop med någon annan än att försöka fixa sin relationsekonomi eller vad det nu kan vara.

BCG

Re: Relationsekonomi

Inläggav BCG » lör 05 jan 2019, 02:27

Det är just det, att med tröjor etc så gör det inte så mycket om man bara skrotar dem, det är så samhället fungerar nu och det är ju riktigt om ens tid är värd mycket mer än en tröja. Det är när man börjar behandla människor som om de vore prylar som problemen uppstår.

Men jag håller med dig Miriam om att det är viktigt att välja rätt partner från början, och jag tror att det är där det går åt skogen för de flesta av oss. För vi väljer alltid efter känslor först, sen försöker vi se om det funkar. Men min pappa sa till mig för länge sen hur jag skulle göra, jag skulle kanske börja tillämpa rådet någon gång: ”ta först reda om ni har samma mål i livet. Är svaret nej, är det inte bra att investera en massa tid och känslor i relationen, gör slut direkt så går det bättre.” Han har nog rätt, tänker jag nu efter mycket tid och ont. Man kan ju inte tvinga sig att vara lycklig med någon som vill något helt annat, och försöka hålla ihop när man går åt olika håll.

Nu återgår jag till huvudämnet vilket är just relationsekonomi. Själv har jag inga barn men jag har märkt att för några av mina vänner som haft helt okej när de varit två har problemen börjat när de små kommer och de har olika uppfattningar om vad ungen behöver ha och ska få. Det är då man går efter det man själv upplevt som barn... och eftersom alla är olika så blir det ju lite olika där. Det är då jag tror att kommunikation är av högsta vikt, och också att visa förtroende för partnern. Är du ihop med någon måste det ju finnas en bra anledning till det, det måste man komma ihåg när det gäller att inte försöka kontrollera allt den andre gör med sina slantar. Och att prata om hur ungen ska lära sig om ekonomi är ju också viktigt, eftersom man kan tjata så mycket man vill, barnen kommer ändå att göra som de ser föräldrarna göra i stället för att råda sig efter det de säger.

Mirjam

Re: Relationsekonomi

Inläggav Mirjam » mån 21 jan 2019, 09:56

@BCG så sant som du skriver. Din pappa har ju självklart rätt. Man ska först och främst se ifall man har samma mål. Så är det ju när förnuftet talar högt. Men som du själv skriver BCG är det känslorna vi tänker på först.

Det är så vi uppfattar relationer (och med all rätt om du frågar mig). MAn ska ju självklart vara kär i sin partner annars funkar det inte, så tänker jag och så tänker ju du också samtidigt som vi ett flertal gånger fått bevisat att kärlek inte räcker till när budgetproblemen kommer in, när relationsekonomin spricker och man upptäcker att man har helt annorlunda syn på pengar, sparande och livet i allmänhet. Ja, det bästa är att välja en partner som passar en redan från början men vad händer om man inte är kär i den personen även om era mål är likadana? Då funkar det ju inte heller. Känns som en ond cirkel det här.

Kan ju vara så att vår relationsekonomi sällan fungerar just för att vi grundar våra relationer enbart på kärleken. Vi har ju konstaterat att kärleken försvinner när pengaproblemen knackar på dörren.

Ju mer jag tänker på saken, desto mer inser jag att man egentligen ska ha rena turen att bli kär eller attraherad av en person som i slutändan har samma eller liknande syn på relationsekonomi och budget. Hur svårt är inte det? Jättesvårt ju!

Jag är kanske ute och cyklar nu eller vad säger ni?

Surmupp

Re: Relationsekonomi

Inläggav Surmupp » mån 21 jan 2019, 10:04

@Mirjam, känns ganska smart det där. Bra resonemang. För mig är du inte ute och cyklar, inte alls faktiskt. Även om jag inser att din post är aktuell och rätt så vältänkt kändes den lite hopplös också. Var och hur hittar man någon som man blir kär i och som man delar samma syn på relationsekonomi? Jag hittar knappast någon att bli kär i alls och få min kärlek besvarad, inte snacka om att inkludera det där krångliga ekonomikonceptet. :shock: :shock:

@BCG Det där med barnen har jag också varit vittne på. Jag likt du har inga egna barn men har vänner som skaffat sig. Jag är jätteglad för deras skull men samtidigt har jag även bevittnat hur deras relationer har blivit allt sämre pga. att de blir osams om vad barnen ska ha och vad pengarna ska gå åt. Trist är det. Det har fått mig att tänka på hur det kan kännas om man själv får barn och relationen spricker just för att relationsekonomin går åt helvete. Som sagt jag behöver inte tänka så långt, jag har ju inte ens en relation men det är en observation som är värd att nämnas.

Pengar är viktiga, relationsekonomin är grundläggande och den här tråden har fått mig att inse ett och annat om ämnet. Känns bra att jag har varit med och läst alla poster.

Annonser från lånforum.nu:

Föregående

Återgå till Om forumet

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster