Bli medlem
  • Relationsekonomi : Om forumet - Page 4

Relationsekonomi

Här kan du komma med förslag på nya kategorier eller andra frågor som berör forumet
Pella

Re: Relationsekonomi

Inläggav Pella » sön 10 jun 2018, 15:44

Jag håller med Leila.

Lösningar finns det gott om och visserligen kan man försöka traditionella metoder och tips, fråga vänner och bekanta men när det väl kommer till kritan så är det ens personliga synpunkter och situation som spelar roll.

Leila nämnde i en av sina tidigare poster något som kändes avlägset, något vi faktiskt glömt - att det fanns en tid och den var inte så länge sedan då männen tog hand om budgeten och familjeförsörjningen. Kvinnorna arbetade inte. Under den tiden fanns inte ens behov av sådana diskussioner. Men idag sitter vi och tänker på relationsekonomi och jämn fördelning av familjekostnader. Nåväl... jag manar bara att även idag så finns det säkerligen människor som tycker att det är det enda rättvisa - att låta mannen jobba samtidigt som kvinnan sköter hem och barn dvs det handlar om individuella lösningar.

Jag hittade en artikel om familjeekonomi som kan kännas användbar för den här tråden. Här kommer den: https://blog.ikanobank.se/familjeekonom ... m-ekonomi/

Cristina

Re: Relationsekonomi

Inläggav Cristina » tis 12 jun 2018, 16:46

Jag ska snart flytta ihop med min kille och vi har pratat ganska mycket om hur vid ska sköta pengarna men nu efter att ha läst alla inlägg har inser jag att de lösningar vi kommit upp med bara kommer att funka i ganska ideella situationer. Jag tänker föreslå för honom att vi prövar oss fram till vad som funkar bäst - det kanske skulle funka bättre än att bara välja en modell och köra med den. Just nu har vi båda två ganska stadiga jobb, vilket jag inte skulle vilja ändra på, men vi tjänar ju inte samma och det kan så klart leda till problem. Så jag tänker att vi skulle kunna sköta räkningarna tillsammans under ett kvartal, låta en ta hand om allt under en annan tid, dela lika på utgifterna en månad och så vidare. Och prata klart om det hela tiden så att vi kommer fram till vad som funkar bäst förden nya familj vi ska bilda.
Vad tror ni om min idé? Skulle det funka? Har någon här någon liknande erfarenhet om att pröva sig fram?

Pella

Re: Relationsekonomi

Inläggav Pella » mån 09 jul 2018, 13:39

@Cristina, grattis till flytten! Hoppas att ni trivs tillsammans och att ni har det trevligt och bra.

Först och främst så tror jag att ni har ett bra underlag för ett fungerande samboförhållande. Ni har både fasta jobb. Det börjar bra, enligt mig i alla fall. Det att ni tjänar olika är ju mer än självklart. Har inte hört om ett par där båda två tjänar någorlunda likadant (nu är det kanske jag som har sådana vänner, vet inte).

Jag tror onekligen att det är bra att prova sig fram. Det finns inga ideala förhållanden och därför finns det inga ideala lösningar. Allt är så individuellt!

Jag tyckte mycket bra om ditt första förslag - att sköta räkningarna tillsammans. Tror att det är ett bra sätt att börja allting på. Sedan tror jag lite sämre om idén att låta endast en person att ta hand om alla räkningar under en månad. Ifall jag missuppfattade dig så ber jag om ursäkt. Varför känns det fel? Jo, för under den specifika månaden kommer just den personen att vara ganska pank. Tänk ifall ni vill göra något tillsammans just den tiden och den ena inte kan pga budgeten. Det låter kanske inte så kul. Visserligen turas ni om men det känns inte riktigt rätt.

Dela utgifterna lika har jag provat själv och det fungerade bra tills min dåvarande sambo bytte jobb, började tjäna mycket mer än mig och hade mer pengar över i slutet av månaden. Vi tjänade olika redan från början men klyftan blev så stor efter att han bytte jobb så det brakade hela förhållandet. Så här är frågan hur olika ni tjänar.

Hoppas att mitt svar gav någon klarhet.. :D

Elin

Re: Relationsekonomi

Inläggav Elin » fre 13 jul 2018, 18:29

Jättebra tips och vältänkt tråd

Men när jag sitter och läser så dyker en tanke upp.. var tog romantiken vägen? Jag menar det är ju just kärleken som för oss ihop men plötsligt så sitter vi där och tänker på pengar.

Jag vet att forumet behandlar finansiella frågor och funderingar och jag har fått ut mycket av det men just i den här frågan har jag börjat tänka lite som så: Om man tycker tillräckligt mycket om varandra, skulle detta vara ett så pass stort problem egentligen?

Vad gjorde folk förut? Jag menar, Sverige var ju inte ett speciellt rikt land för 100 år sedan, tvärtom. Och folk bodde ihop och stannade med varandra trots alla pengabekymmer, hunger och allt vad det var. Tänker jag fel nu?

Men idag sitter vi här och delar ekonomi, budgeterar och ser till att vi inte blir "lurade" av den andra, att alla ska vara lika. Det är ju bra i sig men är inte kärleken större än så. Nu menar inte jag att pengar inte är viktiga. Inte alls. Jag menar bara att ifall man har mera tålamod och mera starka känslor så hade inte pengar spelat så pass stor roll.

Det blev en hel roman det här.. en romantisk sådan också.... Hoppas någon orkar läsa den, haha ;)

Pella

Re: Relationsekonomi

Inläggav Pella » fre 13 jul 2018, 19:06

Du har nog rätt, Elin.

Tänker vi lite mer på känslor och lite mindre på pengar så blir nog saken bättre. Problemen blir lösta på ett lättare sätt. Men jag tror att vi så inkörda med att tänka på att inte betala mer än motpartern, att göra sig rätt här i livet så vi glömmar bort det viktiga. Och det viktiga är varför vi är tillsammans. Svaret på den frågan brukar vara - för att vi tycker om varandra eller älskar varandra.

Det är enkelt men samtidigt så svårt. Hade vi inte så mycket att förlora så hade väl inte pengarna spelat så stor roll heller. Men vi har mycket som vi kan gå miste om - prylar, status och vad det nu kan vara.

Det är nog där skon klämmer.

Latifah

Re: Relationsekonomi

Inläggav Latifah » mån 30 jul 2018, 15:58

@Kajsa
Som jag förstår på det du skrivit så bor du inte ihop med denna kille än – du skriver att du snubblar hem på kvällen efter en dag med honom. Och han vill ha barn med dig. Ärligt talat så tror jag inte att ni är redo för det steget än. Nu vet jag ju inte hur din situation ser ut i det hela, utan baserar mig bara på det jag läser – men har ni inte fullt klart hur ni ska ha det med ekonomin, och om ni inte ens bor ihop än, kan det inte vara någon bra idé att försöka ha barn tillsammans, i alla fall inte om ni vill att det ska gå så bra som möjligt. Mitt råd till dig är att du pratar med din partner, ärligt och fullt ut, och lägger alla korten på bordet. Förklara hur du känner det, och vad du har tänkt. Föreslå att ni bor ihop en tid och sköter er ekonomi tillsammans innan barnen ens kommer på tal. Det räcker inte med att ha tillräckligt med pengar för att kunna betala för barnens försörjning, ni måste också vara något så när verens om hur ni ska hantera dessa pengar och ha kommit in i vanan att bo tillsammans, så att säga. Det är en stor skillnad från att bara hålla ihop på fritiden, tro mig, och det är inte alltid så lätt. Denna tid ska ni använda för att finslipa era personligheter och anpassa dem till varandra – när man får en skrikande unge om halsen klockan 2 på morgonen är det inte längre tid för detta och då sitter man där man sitter, nya irritationsmoment som man inte upptäckt innan blir då så mycket värre efter all stress och förlorad nattsömn och en relation som varit bräcklig från starten riskerar då att förstöras helt. Då sitter ni snart ensamma på var sitt håll och undrar vad som hände, eller så har ni kommit till den trista punkten att ni ”håller ihop enbart för barnens skull”. Vilket ju är mardrömscenariot, och kan ni undvika det genom att fixa saker från och med nu, gör det för all del. Lycka till!

gammalromantiker

Re: Relationsekonomi

Inläggav gammalromantiker » mån 06 aug 2018, 04:33

@Elin,
Det finns ett gammalt talesätt på spanska som lyder, "när fattigdomen kommer in genom dörren, flyr kärleken genom fönstret". Det är inte kul, men det ligger något sant i det. de säger också "Man kan inte leva på bara kärlek". Som jag upplevt det är det inte hur mycket pengar man har som skapar problem, utan snarare hur dessa pengar ska hanteras. En parrelation handlar ju trots allt om två vilt olika människor som ska försöka skapa en egen ny värld tillsammans, och då kan det bli problem, inte för att man inte tycker om varandra, utan för att själva marken man står på kan börja kännas ganska ostadig. Så här tänker jag: för att vara lycklig i livet (med eller utan partner) måste du veta vem du är och vad du vill. Den slutsatsen du drar om dig själv som person och ditt eget värde baseras till stor grad på hur du fattar beslut och vad du värderar mest i livet. Plötsligt befinner du dig i en relation med någon du älskar och beundrar, men som i vissa saker har helt olika värderingar än vad du har. Ska ni bo tillsammans kan ni inte gå skilda vägar - vissa beslut måste fattas tillsammans. Hur ska ni då göra? Något som för dig var så självklart som att andas kanske nu står på vågen - vad ska du välja? Det somm gör att du känner dig säker och hemmastadd, eller det som kommer att bevara friden i ditt förhållande? Och frågor som dessa kommer att dyka upp gång på gång: ska vi spara eller slösa, köpa eller undvara, gå ut eller stanna hemma. (Och din partner har det lika svårt.) Då börjar det slitas och dras i relationen, och det är då ni bör sätta er ner och tala ut. Inse att det inte längre handlar om vad som är rätt för er båda som individer, utan lösningen ni måste hitta ska vara rätt för familjen som enhet. Det gamla goda gäller inte längre,nu ska det byggas nya vägar, som ingen av er kanske vandrat förut. Det är svårt, och det tar tid. Men det är mycket bättre än att sitta var för sig och räkna ut hur ni ska undvika att bli lurade av varann och tänka på egna intressen före familjens, och för mig är det så mycket mer romantiskt och kärleksfullt än att bara "låta saker vara" och låta problemen byggas upp utan att ta hand om dem.

Elin

Re: Relationsekonomi

Inläggav Elin » mån 06 aug 2018, 09:47

@gammalromantiker, klart att du har rätt!

Jag har hört talesätten om fattigdomen och jag förstår mycket väl att de är sanna! Visst är det så att när man inte har tillräckligt med pengar för att försörja sig så kommer man inte kunna behålla sina känslor för varandra. Allt är inte sånger, rosor och solnedgångar! Så mycket vet vi alla.

Självklart behöver man även ta ställning till flertal viktiga frågor som du själv skriver såsom Ska man spara? Ska man slösa? Vad ska man spara till? Har man gemensamma mål eller dras var och en åt olika håll? Visst är det så att när man inte hittar en "common ground" som det sägs på engelska kommer kärleken att slockna efter ett tag.

Jag tror att jag menade något annat med min post (inser nu att jag kanske inte har beskrivit mina tankar rätt). Mitt resonemang kom utifrån det jag läste i forumet. Det kändes som att allt handlar om pengar när grunden ska vara kärleken. Samtidigt så förstår jag nu att tråden handlar ju om ekonomi, det här är inget romantiskt forum, inte sant. Vi diskuterar inte kärlek här utan praktiska lösningar. Samtidigt som jag inser det så kändes det ändå som att pengarna kommer allt för högt upp i vår betydelseskala d.v.s. vi tänker pengar och budget först och sedan tänker vi kärlek och känslor. Nu är det kanske jag som har fel men både i mitt liv och i mina vänners liv har jag sett och upplevt ett och samma mönster. Pengar är som en religion och i ett förhållande försöker var och en hålla hårt i sina medel. De delas oftast inte. Nu är det kanske jag som haft sådana erfarenheter, jag försöker inte dra alla över en kam. Min grundtanke är att man först och främst ska tänka på att man är tillsammans för att man älskar varandra. Sedan ska man verkligen vara beredd på att kompromissa som många skrev tidigare. Man ska försöka värdesätta sina känslor och gå utifrån dem och inte börja med kalkylerna. Och man ska inte ge upp för lätt heller. Behöver man betala något för sin partner ibland får man vara beredd att göra det. Det kan vara så att många tänker som jag, det tror jag definitivt att det är. Min tanke är bara att sätta högt värde på att man hittat varandra, sedan ska man försöka hitta ett sätt att lösa de ekonomiska också.
Jag tror bestämt att det är exakt vad de flesta av er försökt säga också inkl. du @gammalromantiker, men jag ville ändå få fram mitt resonemang så det blir rätt. 

Klas

Re: Relationsekonomi

Inläggav Klas » mån 06 aug 2018, 09:55

Uff.. kärlek och pengar alltså.

Ett sånt tufft ämne att prata om. Kärleken gör en blind, sägs det. Hur länge är man då blind? Tills man upptäcker att den andra bara slösar medan man bara sparar?

Klart att det inte funkar om man är för olika när det kommer till pengar. Och även om man värdesätter sina känslor högt, även om de är grunden till det hela så flyger de iväg när man är för olika när det kommer till den finansiella aspekten. Det är trist! Ingen tvekan om den saken. Men vad ska man göra? Det är ju en gammal sanning. Folk har ju inte kunnat fungera ihop även i gamla tider. En fattig ungmö kunde ju inte hur lätt som helst gifta sig med en rik karl. Människor delades i olika klasser (mer än idag alltså) och försökte gifta in sig i samma krets. För att lika barn leka bäst. Är man uppvuxen med en viss syn om pengar har man mycket lättare att få sin relation att fungera. Nu är dessa klassregler mer eller mindre ogiltiga i de flesta fall. Därför pratar vi om relationsekonomi, budget och familjekalkyler. Vi är alla olika, vi kommer från olika bakgrund och därför har vi även särskilda syn på hur vi sköter våra pengar och därav alla diskussioner.
Jag menar bara att ifall man är uppfostrad att tänka likadant när det kommer till de ekonomiska frågorna kommer man kunna behålla sin kärlek på ett lättare sätt. Till exempel, kommer båda från rika familjer och vet hur man hanterar en familjeekonomi där pengarna ständigt lockar till slöseri så har man samma underlag. Kommer man från en medelklassfamilj med lagom inkomster och samma synsätt när det kommer till sparande och spenderande är ju säkerligen par ekonomin lättare att ta ställning till.

Jag vet inte. Resonerar jag rätt?

Pontus

Re: Relationsekonomi

Inläggav Pontus » mån 15 okt 2018, 07:56

Jag förstår hur du tänker, @Klas men jag tror inte att två rika människor har lättare att få ihop det än två från olika samhällsklasser.

Visst låter det som att det vore så men samtidigt så tror jag inte riktigt på det.

Jag ska ge ett exempel. En kille från vårt gäng ( vi är inte speciellt rika någon av oss) blev ihop med en tjej från samma krets och det funkade inte alls för dem. Deras "break up" hade inget med deras pengar att göra. Samma kille blev senare ihop med en överklasstjej om jag kan kalla henne så, fast det låter lite ofint men hon var i alla fall rikare än honom. De är nu gifta och har barn. Så vitt jag vet bidrar hon med mycket mer (rent pengamässigt alltså) till familjens budget men som han förklarade det bekostar hon saker hon inte kan utan pga hennes livsstil.

Ok, nu är de kanske ett undantag de där två, jag vet inte men någonstans i ryggmärgen tror jag inte att olika samhällsklasser kan leda till att relationen inte fungerar.

I Sverige är de "fattiga" inte så fattiga egentligen. Vi har en medelklass som har det relativt bra och jag tror att det även är orsaken till att vi är rätt så fria att välja och bryta upp oberoende av vilken klass vi tillhör.

Saker och ting är kanske annorlunda om man bor i ett annat land där skillnaderna mellan klasserna är djupare.

Sammanfattningsvis så tror jag att relationsekonomin i Sverige beror på hur man är som person och inte vilken samhällsklass man kommer ifrån. Är man villig att kompromissa och ta hänsyn till partnern så kommer relationen att fungera oavsett om man är rik eller fattig. Så tror jag. Men jag kanske har fel.. det kan man ju alltid ha ;)

Spring i benen

Re: Relationsekonomi

Inläggav Spring i benen » tis 16 okt 2018, 19:03

Jag ska tycka till lite här. Jag tror som du Pontus, att det är inte någon garanti på att man kommer att ha lättare att hålla ihop om båda tillhör samma klass. Och samtidigt tror jag att Klas ändå har en poäng i det han säger. Men det är att översimplifiera situationen ändå, det finns ju så mycket som påverkar en viss persons syn på pengar och i de flesta fall har det mycket mer att göra med personligheten än med uppväxten. Visst spelar den roll också, men tänk bara på hur familjelivet hur de "rika" ser ut: olika barn från samma familj, samma uppväxt, kan ha vilt skilda meningar om hur man ska hantera pengarna. Hur lätt man har det för att hålla sams om pengar tror jag beror mycket mer på hur väl man kommer överens i andra aspekter av livet också - det par som bråkar om vad de ska äta till kvällsmat varje dag till exempel, de tror jag inte kommer att ha det så lätt med pengapratet, vilken klass de än hör till.

Har man nu hittat och förälskat sig i någon som är resonlig och villig att diskutera problemen tills man hittat en lösning, och om man är likadan själv, (på riktigt, inte bara ens uppfattning om en själv), först då tror jag att klassen gör skillnad. Och det är då det Klas säger här nere gäller: det blir lättare att komma fram till slutsatser båda håller med om, eftersom tänkandet är lika. Men det skiljer sig ju från fall till fall, och det nya paret är ju trots allt en ny familj med en gemensam ekonomi, så nu får båda anpassa sig till livet i samhällsklassen som deras nya ställning placerat dem båda i.

Det är min idé om situationen.

Mirjam

Re: Relationsekonomi

Inläggav Mirjam » ons 21 nov 2018, 09:00

Jag tycker väldigt mycket om att läsa den här tråden då den handlar om något jag funderar över och har tänkt på i nästan hela mitt liv.

Jag är född i Sverige men har utländskt ursprung eller mina föräldrar kommer inte från Sverige. I min familj har det alltid varit min far som arbetat och försörjt oss, något som är otänkbart för en svensk familj. Min familjesituation har bemöts med frustration, oförståelse men även med nyfikenhet och häpnad beroende på vem jag har beskrivit den för. Att det endast är mannen som ska jobbar anses inte speciellt fint här i Sverige men där mina föräldrar kommer ifrån är det ett måste.

Nu säger jag inte ifall det är rätt eller fel men jag är uppvuxen i två världar, en som fungerade bra utanför hemmets dörrar och en som fungerade någorlunda bra innanför hemmets dörrar. Frågan är ifall vi klarat oss ok på endast en inkomst och svaret på den frågan är ju ett ja. Varför vi har klarat oss har ju många grunder. Jag tror att min mamma sparar mycket pengar iom att hon lagar maten själv och hon köper aldrig några dyra kläder. Min bror och jag har ju alltid haft det bra, även om vi inte riktigt passat in i alla miljöer. Jag kunde till exempelvis inte alltid ha de dyraste och finaste jeansen vilket direkt ledde till att jag inte tillhörde det flashigaste tjejgänget i skolan. Jag undrar ibland ifall jag hade kunnat bli en del av gänget även om jag hade dyra jeans, men det är en annan fråga som vi inte diskuterar i den här tråden.

Nåväl, mina kompisar har alltid tyckt att det är konstigt att vi har det så, att mamma inte jobbade. Grejen är att jag inte vet ifall hon någonsin velat jobba heller. Hon är uppvuxen i en kultur där en arbetande kvinna inte var ett tänkbart alternativ.

Varför berättar jag allt det här? Jo, för att visa er alla att det går att få ihop det om endast en arbetar. Men jag tror att båda två måste vara införstådda med konceptet att inte dela på ekonomin på det sättet som diskuteras här. Begreppet relationsekonomi innehåller så mycket mer än pengatillförande. Det innehåller även arbetet som en man eller kvinna utför i hemmet och som tillför värde. Tänk om man skulle sätta en prislapp på diskning, matlagning och städning för att få rätt på sin relationsekonomi? Det kanske inte är en dålig idé.

Om båda partner tycker att det är ok att bara den ena arbetar så tror jag att det kan fungera. I dag så tror jag dock inte att det finns ett svenskt par som skulle gå med på att endast den ena ska dra budgetlasset. Långt därifrån. Tror att alla diskussioner i tråden bottnar i en grundtanke – att det ska vara jämlikt. Att tjäna pengar och sätta hundringar i familjekassan ska vara bådas uppgift, inte bara mannens eller kvinnans. Jag gillar jämlikhetstanken men se vad mycket problem den kan skapa också.

Idag är jag sambo själv och min man och jag delar på utgifter 50- 50 % och det känns rätt och bra. Detta gör jag oavsett vad mina föräldrar tycker och tänker. Med andra ord har jag tagit den beskrivna modellen och applicerat den i mitt eget liv.

Pontus

Re: Relationsekonomi

Inläggav Pontus » tor 22 nov 2018, 11:02

Jag är säker på om två människor är uppvuxna i en och samma kultur och är införstådda med dess regler så är inte situationen du beskriver @ Mirjam ett problem. Långt ifrån faktiskt. Det har ju fungerat för dina föräldrar. Tydligen har du bestämt dig för att lösa relationsekonomin på ett annat sätt, trots att du har haft en annan förebild under din uppväxt.

Det finns ju ingen rätt och fel väg att gå. Bara det funkar.

Som ett annat alternativ för en lösning på relationsekonomin kan vi därför lägga till:

- Den ena arbetar och ser till att familjen har allt den behöver medan den andra tar hand om hemmet. Detta ska ju vara under förutsättning att både är med på det och ingen kommer att störa sig på den principen

Mirjam

Re: Relationsekonomi

Inläggav Mirjam » tor 22 nov 2018, 12:10

Ja, Pontus, håller med dig.

Jag valde en annan väg när det kommer till min relationsekonomi. Det spelade en stor roll hur jag hade det under min uppväxt och jag tror att jag valde rätt när jag tänkte både partner ska tillföra till budgeten.

Det är rättvist och jag känner att jag kan köpa vad jag vill med pengarna som blir över från min lön, något jag längtat efter under min barndom - att ha egna medel.

Men jag tycker att ditt förslag är jättebra. Vi kan lägga till den punkten. Den kan ju fungera för människor som är införstådda med reglerna och konsekvenserna ett sådant beslut skulle innebära.

Skönt! Nu fick tråden ett nytt alternativ när det kommer till relationsekonomi. :D

Ovidia

Re: Relationsekonomi

Inläggav Ovidia » tor 22 nov 2018, 19:55

Hej Mirjam!
Det var intressant att läsa om hur du hade det. Det liknar min familjs situation när jag var liten - men mina föräldrar är svenska båda två. De har bott utomlands i närmare 40 år nu, så det är kanske därför tankesättet inte förändrats... nåväl. Det är inte så att det är otänkbart för dem att kvinnan jobbar, mamma har ju gjort sitt nu och så för att hjälpa familjeekonomin, men för det mesta har hon skött hemmet medan pappa försörjt familjen. Det funkade bra, men så var de två överens för det mesta och såg sitt äktenskap som något permanent, gick det bra eller dåligt för den ena var det hela familjen som var med och ville den ena gärna köpa något extra måste den andra vara med på det. Detta hade förstås sin effekt, att de båda hade lite mindre frihet, men samtidigt så hade de samma intressen: att ge barnen mat och kläder och en bra utbildning, så det fungerade till slut för det var ju inte så mycket pengar kvar vid månadsslutet i alla fall. Mamma har också en kronisk sjukdom som gjort att hon inte kunnat jobba längre tider, och det har ju haft sin effekt på ekonomin också. Det kostar att vara sjuk.

Genom att se hur de hanterade pengar fick jag lära mig mycket nyttigt, som jag tillämpat under min tid som gift. Vi har det annorlunda - ett par utan barn där båda jobbar kan faktiskt ha det ganska bra. Men vi har delat upp det på ett annat sätt: eftersom vi tjänar olika och arbetar olika tider, har vi bestämt att han ska stå för försörjningen av familjen, det dagliga brödet och hyran inkl semesterresor mm, medan jag målsparar till bil och hus. Det blir lättare för mig att få motivation att fortsätta, eftersom jag vet att varenda krona jag tjänar ska in på banken och sparas till den dag vi ska bygga eget, medan han finner sin motivation i att kunna använda sin lön till att köpa god mat (han älskar att laga och äta god mat, och det har jag inget emot :D ) och att planera resor till utlandet som vi båda älskar.

När jag tänker på hur och varför det funkar så har det också att göra med att vi har mycket gemensamt och vi vill båda vara ansvarsfulla med pengarna. Det hjälper ganska mycket, i alla fall om jag jämför med vad jag hört om hur andra har det. Han gillar också att ha fina (läses dyra) prylar, och innan vi blev ihop var han ju van vid att gå och köpa det som han kände för, men nu är det jag som för räkenskapen och säger till om pengarna räcker till eller inte. Gör de det, ser jag inget illa i att han får prylen han vill ha, han har ju trots allt tjänat ihop pengarna, så varför ska han då inte få njuta av dem? Själv är jag inte likadan, jag brukar nöja mig med det jag har, så när det är jag som "vill ha" något nytt tycker han också att jag kan få det. Så har vi det hittills och det har gått bra, vi håller oss från skulder och försöker vara så försiktiga vi kan med inkomsterna utan att bli asceter.

Annonser från lånforum.nu:

FöregåendeNästa

Återgå till Om forumet

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster